Solen skiner in genom fönstret och solstrålarna träffar Ebba i ansiktet. Hon vänder på sig och borrar ner huvudet i kudden för att slippa vakna upp till ännu en morgon. Hon hör stegen redan innan hennes syster drar bort täcket och ropar ”VAKNA DU KOMMER BLI SEN!” Hon drar till sig täcket och skriker tillbaka samtidigt som hon knuffar bort sin lillasyster med handen ”UT UR MITT RUM” När Linn lämnat rummet stiger hon upp ur sängen och går fram till smyckeskrinet som står på sminkbordet och tar fram halsbandet med en ängel, halsbandet hon fick av honom i födelsedagspresent när hon fyllde artton.  När allt var som vanligt vill säga. När hon var glad och lycklig, när kärleken glittrade i hennes ögon varje gång hon mötte hans blick.Innan alla bråk hade börjat, innan han kollat henne i ögonen och uttalat dem orden hon aldrig ville höra.
”Jag har aldrig älskat dig” hade han sagt och sen gått därifrån medans tårarna trillade ner för hennes kinder.
Det var tre månader sedan, dem längsta i hennes liv.
Hon går fram till garderoben och tar fram en av alla miljoner klänningar hon äger, idag väljer hon den gröna med blad i silver och gula prickar. Allt för att liva upp hennes dåliga humör.

Hon lämnar sitt rum och beger sig ner i köket i hopp om att det är tomt. Men sådan tur har hon inte.
Hela familjen Björkkvist sitter samlade runt köksbordet och är mitt uppe i en diskussion.
Linn tittar upp och möter hennes blick och öppnade munnen men hinner inte så långt innan Ebba avbryter henne ”jaja, jag vet. Jag är sen- igen”  
Hon tar en av frallorna som ligger i korgen och brer lite smör på den innan hon börjar äta samtidigt som hon häller upp lite juice i ett glas.  ”Jag kommer hem sent, så sitt inte uppe och vänta” säger hon till sin mamma och går ut genom dörren.