Godkväll!

Onsdag idag och man kan väl säga att halva skolveckan har gått :)
Dagen har flytit på i en behaglig takt och inte mycket har hänt.
När jag kom hem gick jag upp och satte mig i min älskade stol och läste ut min bok.

"Tretton skäl varför" en bok som får en att tänka. Man ska ta chansen när man har det. Annars kommer man ångra sig någon gång. Desutom kan man aldrig veta vad som pågår i en människas huvud, du kan bara se eller få veta så mycket som personer väljer att visa för dig.
Den personen som nästan kunde mig utan och innan har försvunnit. Nu finns det ingen som kan det.
Känns tomt, ensamt och är lite ledsen. Nu är det ingen som bara genom att kasta en blick på mig se hur jag mår. Klart, har ju en kvar. Men henne träffar jag inte så ofta och känns som vi lever två olika liv...
Kan inte hjälpa att jag tänker tanken på hur det skulle vara om någon faktiskt såg hur jag mådde... på riktigt... som pratade med mig, lät mig älta allt som finns i huvudet, gråta och bara vara. Ingen som sa att: släpp det, gå vidare. Jag behöver få ur mig alla tankar innan dom äter upp mig..

Blev ett tanke inlägg idag. Ni får gärna skriva vad ni tycker. Tror ni att det finns personer som kan se hur man mår bara genom att titta på en?

Ha en bra onsdagskväll!
Kram